Tron på att det ska bli bra

Snart avslutas 2016. Övergången till 2017 firas med den inre kretsen av mitt hjärta. Det blir just övergången som blir den viktiga. Inte paljettklänningen, bubblet, raketerna eller supén. I år firar vi inte in 2017.  Vi firar att 2016 äntligen är slut. 

Ett år som har tagit med oss på en berg och dalbana som varken framkallar pirr i magen eller hysteriska skratt. En berg och dalbana som har gjort underjordiska turer med magen som vänt sig av oro och förtvivlan, rädsla och panik. En berg och dalbana som framkallat skrik av att livet är orättvist och att tiden måste stannas, spolas tillbaka och återupplevas om och återupplevas rätt. 

Fy fan. 

När rädslans mörker fångar en och allt är svart. Man känner det inombords, men man vill inte oroa lillasyster. För inte nog med hennes egna oro och känsla av ovisshet, inte ska väl jag lägga på ett lager. Jag ska vara stark och stor… asyster. 

Men det är inte att vara storasyster genom att bara visa sig stark. Det starka är att finnas där, bara vara, höra och andas. Lugnt och rofyllt. Vi har nått ett annat djup i vår syskonrelation. Vi bär på blodsbandet som gör oss till systrar,  på bandet som håller oss ovanför ytan när simtagen tryter och förmågan att hålla kvar i repet som inte låter den andra sjunka. 

Denna gången fanns styrkan och livbojen med på resan. Vi gläds åt alla framsteg och positiva besked. Vi gläds genuint och med tron om att de lärdomar som livet gett oss under 2016 kommer stärka oss inför livet framåt. 2017 kommer bli bättre. 

Håret växer på oss båda. Hennes är nytt och friskt. Tjockt och lockigt. Inget är ju som förr. Allt hår jag tappade av ren chock för snart ett år sedan är nu en halv decimeter långt. Lagom att ha en tuppkam oavsett vilken bena jag lägger. 

Stubbet påminner mig om de två turer som min kropp varit med om detta år. Den ena självklar och den andre är grunden till allt jag har lärt om mig själv. Det jag fattades har jag åter funnit. Självförtroendet av att jag är bra som jag är. Jag duger precis som jag är. Knasig och energisk. Engagerad och bra.   


Ja, 2017. Året vi gifter oss. Vi ska fira. Kärleken, att vi älskar och blir älskade var dag. Att vi har lyckan att få ha så många fina vänner som står oss nära. Att vi har lyckan att vi får stå dem nära. 

Nu firar vi ut 2016. Vi firar inte in 2017. Vi fortsätter att leva… helt enkelt. Och i nuet. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s