Genuint engagemang sticker i ögonen

Om jag har blivit kritiserad för att jag blir för engagerad?
Jepp.
Hur detta kan upplevas som negativt?
Ja det kan man fråga sig.

En del av mig säger mig att om man vågar ta ställning, kritisera vänligt men bestämt eller vara driven och vilja mycket- då blir det jobbigt för vissa.

Osäkra personer (och detta är generaliteternas generalisering!!!) tycker det är jobbigt med engagerade yngre som vill mycket, som ställer krav. Kvinnor, ja just kvinnor, kan vara så otroligt elaka mot varandra. Är man då lite driven och engagerad i frågor kan man få uppmärksamhet- för det skulle ju kunna finnas dem som faktiskt uppskattar detta engagemang- och då kan man upplevas som ett hot. Kvinnor är ju dessvärre inte så ofta solidariska mot varandra.

Hade önskat att så många fler just ställde upp för varandra, uppskattade att folk blir engagerade. I sakfrågor. Tog ställning och argumenterade för ett genuint intresse. Stod upp för att just engagemang är något fint. Att tro hjärtligt på något och vara övertygad om att det kan hjälpa andra. Givetvis med den begränsning att avsikten alltid är god.

Sitter just nu med anbudsarbete inom utbildningssektorn. Givetvis påverkar det att mitt främsta karriärval var tänkt att situera sig inom den sektorn. Så blev det inte. Jag lämnar med stor respekt över läraryrket till de som är bäst på det de gör. Jag var inte rätt helt enkelt. Men. Jag känner mig otroligt engagerad i att jag vill att alla barn ska få må bra i skola.  Skolan ska kännas trygg, inspirerande, engagera och lära dem så mycket mer än vad som står i läroplanen. Folk som är genuint intresserade och engagerade i skolan berör och imponerar på mig. Tycker det är fint att man vill göra lärmiljöerna så optimala och anpassade som möjligt för att barn skall ges rätt förutsättningar att nå sin bästa potential.

Idag fick jag äran att samtala med en sådan person. Forskare och föreläsare, i grunden arkitekt, och förespråkare för den anpassade lärmiljön. Han berör mig. Jag blir engagerad. Oerhört engagerad och min hjärna spinner vidare kring vilket samarbete vi kan ha framöver. Hur han kan vara med i en tid som denna, då ensamkommande flyktingbarn och flyktingfamiljer behöver akut integration. Vad kan då vara viktigare än att skolan kan erbjudas alla barn? Oavsett förutsättningar och bakgrund.

Jag blir överengagerad.
Jag reagerar.
Mitt engagemang är genuint.
Det kanske kan bli för mycket för vissa.
Men jag menar bara väl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s