What really matters

Ett samtal. En krock. En paus. Ett liv.

cirkusripus

Ja, man får sig en kall dusch när sådana samtal når en. Nu när allt har gått bra, när man vet att han och övriga i krocken mår bra, kan man äntligen andas. Jag har tagit det hela med ro. Förvånansvärt lugnt för att vara jag. Något jag verkligen är stolt över.Jag som brukar tänka på alla tänk om, alla möjliga konsekvenser, oroa mig för allt som KAN hända. Scenarion som är så osannolika och troligen hade gett varenda människa som sysslar med betting att bringa hem storkovan. Med andra ord är jag innerst inne en orolig själ. Orolig för vad jag kan mista. Har kommit fram till att det handlar om att jag värderar de och det som finns mig nära. Att jag är rädd för att mista de jag har, det jag har. De som gör mig hel, lycklig, ledsen, som når och berör mig. Jag fick kvittot på att den tid jag suttit hemma och tänkt, grävt ner mig, andats och bara hängt med mig själv, har gjort mig gott. Jag har fått perspektiv på tillvaron, på vad som är viktigt.

Nu tar jag nya och djupa andetag. Med ro. Vetskapen att jag kan se att inget som inte är betydelsefullt behöver oroa mig. Det mest osannolika förblir fortfarande rätt osannolikt och kommer troligen inte att hända. Så det får jag nog handskas med OM det händer. Nyttjar tiden jag har här med att finnas här och nu och bry mig om de som bryr sig om mig. För det är det som betyder något.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s