Slut. I. Rutan. Att man aldrig lär sig hur mycket det är ta in de första dagarna på en ny arbetsplats. Nya namn, inte kommer jag ihåg mer än en handfull, nya rutiner och nya arbetsuppgifter. Det är en överliggande härlig kreativ känsla att sitta på ett arkitektkontor. Fler än en gång tanken korsat mitt huvud. Varför läste jag inte till arkitekt? Inredningsarkitekt?
Jo, för jag blev lärare. Men alla erfarenheter gör en rikare. Nån gång kommer de till användning.
Men känslan av att vara ny. Den kryper i mig. Rädslan av att blossa upp i ansiktet som jag brukar. Trösklar jag helt enkelt måste ta mig förbi. De är skyhöga dessa trösklar.
Men kommer hem till dessa. Innan dess kommer samtalet med den härligaste rösten. Det barnsliga humöret som bara undrar hur bra jag har haft det idag.
Nu längtar jag till han är hemma. Hoppas bara jag än är vaken… Kl 20.00!?!
À bientôt!
Ge det ett par veckor så kommer allt kännas som hemma, du har gjort det här förr. Det här att ta in ny miljöer, människor och arbetssätt är en av dina styrkor Klara. Det här kommer bli jättebra ❤
GillaGilla
Hade denna kommentaren i ryggraden i morse. Tänkte att du har rätt. Allt handlar verkligen om tron på sig själv. Man är väl sin största kritiker!😘
GillaGilla